’Mattias Flink ska sitta inne - hela sitt liv’ | Anhöriga till offren i massakern i Falun 1994 om sorgen och ilskan: Är det livstid så är det livstid | Nyheter


De anhöriga till Mattias Flinks offer kommer aldrig att glömma den där junimorgonen 1994 och sorgen är än i dag ständigt närvarande.

Flera känner en ilska över att han nu släpps efter 20 år i fängelse.

– Han ska sitta inne i resten av sitt liv, säger John-Erik Mårdner.

Det har gått 20 år sedan Mattias Flink mördade sju unga människor i Falun. På onsdag är han en fri man.

För offrens anhöriga är sorgen, ilskan och saknaden densamma nu som 1994.

– Jag anser att den här personen ska sitta inne resten av sitt liv. Han ska vara inburad. Är det livstid så är det livstid. Han ska vara på fångvårdsanstalt, säger John-Erik Mårdner, pappa till 29-åriga Lena Mårdner-Nilsson som sköts ihjäl av Flink.

John-Erik Mårdner kommer aldrig att kunna förlåta sin dotters mördare.

– De som släppt honom har ett oerhört ansvar. Vad händer när han blir drucken igen? Om någon säger ”du din jävla kvinnomördare” åt honom när han är berusad. Vad kommer hända då? säger han.

”20 år är för lite”

Ulla-Britt Bragstedt, mamma till mördade Maths Bragstedt, tycker det är fruktansvärt att Flink släpps på fri fot på årsdagen av händelsen.

– Det finns 364 dagar till på ett år att släppa honom på. Att släppa honom på 20-årsdagen av händelsen tycker jag är ganska grymt, säger hon.

Hon jämför med straffet som drabbat henne och hennes familj.

– Vi föräldrar och syskon, vi är långtidsstraffade. Vi har fått livstids straff men han släpps ut efter två tredjedelar av 30 år. Han har alltså sju mord och tre mordförsök på sitt samvete, säger Ulla-Britt Bragstedt.

– Lagen är ju sån så det kan man inte göra någonting åt, men jag tycker det är fel.

För Björn Tollsten är känslorna blandade inför frisläppandet av mannen som mördade sonen Johan. Han känner inget hat mot Mattias Flink, men tycker att 20 år i fängelse för sju mord är för lite, och ett underbetyg till svenskt rättsväsende.

Men han tror samtidigt att straffet egentligen inte är över.

– Oavsett vart han flyttar någonstans är det alltid någon som känner igen honom. Det gör de ju tack vare att det var så exceptionellt. I fängelset har han sluppit allmänhetens hatiska ögon på sig. Vad ska han gömma sig bakom nu? Jag tror att han har det värsta straffet framför sig.

Däremot kommer Björn Tollsten aldrig att kunna förlåta massmördaren.

– Det hela är egentligen bara tragiskt. Han har förstört livet för sig själv och många andra människor.

Ytliga sår

Desirée Liljevall är syster till mördade Therese Danielsson. Hon vill varken kommentera Mattias Flink eller frigivningen.

– Jag och min pappa har fokuserat på sorgen. Hur arg man än är på honom så får man inte henne tillbaka, det är så vi har hanterat detta, säger hon.

Liksom John-Erik Mårdner sörjer Desirée Liljevall lika mycket i dag som för 20 år sedan.

– Tiden läker inte alla sår, det är någonting som är säkert. Det här såret har definitivt inte läkt, trots att det har gått hela 20 år. Varenda gång jag får frågan kring hur jag känner så rivs det upp och min hjärna får jobba med det i flera dagar efteråt.

Hon tror att såret aldrig någonsin kommer att läka.

– Nej, det tror jag inte. Det har sett likadant ut hela tiden. Jag är själv nästan förvånad över det. Man behöver bara skrapa lite, lite så väller det upp – som en vulkan, säger hon och exemplifierar:

– Jag fick precis ett annat samtal och då tackade jag nej till intervjun och så ville mina barn fråga om min syster. Då kom tårarna. Så ytligt ligger det.

Många av de anhöriga riktar kritik mot Kriminalvården rörande bristen på information.

– Vi har aldrig fått någon information om hans frisläppande eller om några permissioner. Jag har inte fått någon information från Kriminalvården eller rättsväsendet, inte någonsin, någon gång. Det vi har fått veta, har vi fått från tidningarna, säger John-Erik Mårdner.

– Det har varit dålig information, helt plötsligt slutade breven om hans permissioner att komma, säger Ulla-Britt Bragstedt.