Varför slet ingen fram en borste till ministern? | Kerstin Weigl | Kolumnister | Nyheter


Jag undrar vad Isabella Lövin tänkte på morgonen inför sitt första framträdande som ­vice statsminister. Hon ­måste ha öppnat garderoben och fattat vissa beslut, hon borde ha stått en stund framför badrumsspegeln.

Jag tänker också på hur det gick till när hon packade väskan för Karlstad och den hårdbevakade kongressen: hon lade då ner en beige lättskrynklad kavaj och ett halsband av en brickas storlek.

Jag skriver med tvekan. Att göra sig lustig över människors utseende är normalt mobbning. Jag nöjer mig med att säga att den beige kavajen är ett återkommande tema.

Isabella Lövin är ett hjärtslag från den yttersta makten. Har man då inte en viss uppbackning, även i små vardagliga bestyr? Jag ­gissar att Stefan Löfven har det. Som statsminister klär han sig inte längre för att visa vem han är, utan vad han är. Förpackningen är en kod för makt. Borta är den grå tweeden. Han är numera nedhälld i mörk välsittande kostym, aldrig fel, tryggt för honom.

Men poängen är att jag blir trygg. Jag slipper förnimmelser gränsande till medkänsla.

Jag såg häromdagen Lövin tv-intervjuas från Istanbul men uppfattade just inte vad hon sa om FN:s humanitära toppmöte utan försvann i tankar på testarna i pannan, om de är frisyr eller lösslitna ur hårklämman hon brukar ha och när klippte hon sig senast, haft för mycket att göra..? Något som liknade förtvivlan lyste ur hennes blanka ansikte, medan öronsnäckan gled ner gång på gång.

Varför slet inte någon fram en hårborste åt ministern före sändning? Och ett läppstift och ett bra mineral­puder.

En sak är att inte alla är så väldigt bra på att välja kläder. Man kan lära sig. Anna Lindh började sin statsrådstid som en liten gumma i vadlånga kjolar men gick över till tajta färgstarka dräkter.

Isabella Lövin, vill hon ens?

För några år sedan sa hon i något tal att hon slösar bort sin högt betalda arbetsdag med att fundera på sin kvinnokropp. Hon sa: ”All denna förspillda kvinnoenergi genom århundradena, för att behaga omgivningen.”

Hon som har så mycket att uträtta! Världshaven! Den orättfärdiga handelspolitiken! Hon vill bli respekterad för den hon är!

Visst. Men självrespekt då? Den där putsen går fort, jag ­lovar. Fyra sekunder och ett bra mineralpuder.