”Ingenting tycks kunna stoppa SD” | Lena Mellin | Kolumnister | Nyheter


Ingenting tycks kunna stoppa Sverigedemokraterna.

Partiledaren är sjuk, partiet syns knappt och i så fall handlar det om fraktionsstrider. Ändå ökar stödet.

Sedan den förra väljarbarometern från Aftonbladet/Sverige tycker har debatten handlat om bland annat Saudiarabien, Kristdemokraternas partiledarstrid, flygstrejken och överskottsmålet.

Men inte om Sverigedemokraternas paradfråga, invandring. Tvärtom har SD:arna spelat en undanskymd roll med undantag för falangstriderna i Stockholmsdistriktet.

 

Men trots, och trots att partiledaren fortfarande är sjukskriven, ökar stödet för Sverige i den nya mätningen från Aftonbladet/Sverige tycker till rekordhöga 16 procent. Det är den högsta siffran sedan valet för ett halvår sedan då 12,9 procent av väljarna lade sin röst på Jimmie Åkessons parti.

Förklaringen är alltså inte att partiet legat i fokus. Eller att deras frågor legat i framkant. Orsaken måste sökas på andra håll.

Ett plausibelt svar är att diskussioner som gynnar Sverigedemokraterna bubblar under ytan. De dyker inte upp på de etablerade nyhetssajterna i någon större omfattning men i desto högre grad i undervegetationen.

 

En sådan händelse är moskébranden i Eskilstuna i julas. Först misstänkte polisen mordbrand, någon uppgavs ha sett att en person kastade in vätska.

I veckan spreds uppgiften att branden startat i en fritös, vilket snabbt dementerades av räddningstjänsten. Branden startade inte ens i närheten av köket.

En annan omdebatterad händelse gäller de tjuvåkande ensamkommande flyktingpojkarna på Malmö central.

I SVT hävdade Leif GW Persson att ordningsvakterna, som bland annat dunkande den ena pojkens huvud i golvet, och polisen agerade rätt.

Gemensamt för de här båda händelserna är att de från början retat upp människor med SD-sympatier. De ansåg redan från början att de inte blev korrekt beskrivna av media. Vi mörkade och förvrängde.

 

SD-anhängarna fick vatten på sin kvarn genom GW:s uttalanden och av fritösuppgiften från en anonym poliskälla (som alltså visade sig vara fel). De nyheterna hävdade SD-sympatisörerna antingen inte alls var publicerade (helt fel) eller inte tillräckligt exponerade (en fråga om tycke och smak).

Tjatet om att etablissemanget, dit media räknas, ljuger och bedrar gynnar Sverigedemokraterna. Det är deras fetaste mylla.

Nog om Sverigedemokraterna. Folkpartiets kris fortsätter. I år har partiet legat under fyraprocentsspärren i varje Sverige tycker-mätning. I normala fall skulle det leda till en ganska högröstad diskussion om partiledarens framtid, Folkpartiets otålighet på den punkten är stor.

 

Men ännu så länge förs den i så fall i slutna rum. Möjligen kan det bero på att en av de potentiella utmanarna, förra EU-ministern Birgitta Ohlsson, är föräldraledig. Och att det inte finns någon kandidat som en majoritet kan enas kring.

En tredje observation från väljarbarometern är att Socialdemokraterna har det lägsta stödet sedan valet, knappt 29 procent. Inte heller för koalitionspartnern firar några triumfer, 5,8 procent är den näst sämsta siffran sedan valet.

Det finns många förklaringar till det låga stödet för regeringen. Ett av dem stavas Saudiaffären.