UD:s kamp mot pressfriheten | Dagens Media


UPPDATERAD. Nyligen uppstod en smärre skandal när bloggen Ledarsidorna.se blockerades på Margot Wallströms twitterkonto. I den här artikeln skriver journalisten Egor Putilov att UD avsiktligt ägnade sig åt förtryck av media i Egypten samt svartlistade en svensk journalist som granskade departementet.

Efter att den här debattartikeln publicerats har det framkommit att Egor Putilov är ett alias för Alexander Fridback. Läs mer här.

 

Den här historien tog sin början i Kairo i juni 2014 där jag på uppdrag av tidningen Arbetaren samlade material för ett reportage om Ikeas frammarsch i Egypten. För att göra en grundlig research hade jag träffat bland annat personer i och kring det Dubai-baserade företaget Al-Futtaim som är Ikeas franchisetagare i Mellanöstern. Al-Futtaim kritiserades för utnyttjande och usla arbetsvillkor för fattiga migrantarbetare från Bangladesh och Pakistan på sina byggen. Det är även känt att företaget har kopplingar till militären i diktaturstaten Egypten samt har stöd av emiren av Dubai.

Flera intervjupersoner nämnde då svenska ambassadören i Egypten Charlotta Sparres ovärderliga hjälp till Al-Futtaims framgångar. Det växte fram en bild av en ambassadör med starka kopplingar till Al-Futtaim som förmedlade kontakter på högsta politiska nivå till företaget. Och tacksamheten lät inte vänta på sig – det som gick att bevisa var att Sparre hade fått en rabatt för "särskilt gynnade gäster" från Al-Futtaim som hon använde för privata inköp. Efter att resultaten av min granskning hade publicerats i Expressen och Arbetaren (här och här)  inledde riksenheten mot korruption en förundersökning mot Sparre som ledde så småningom till att hon fälldes för tagande av muta vid två tillfällen och dömdes till 40 dagsböter i april 2015.

Mot förmodan blev detta inte slut för Charlotta Sparres karriär. UD ryckte ut till hennes försvar och kommenterade att Sparre "anser själv att det inte var lämpligt" och hade betalat tillbaka mutbeloppet:

– Därmed är saken utagerad för vår del, avslutade UD:s presschef Anna Buhré Kervefors sitt mejl.

Och nej, UD bedömde att det inte fanns någon risk att uppgifter om att en svensk ambassadör som är dömd för mutbrott fortsätter representera Sverige skulle läcka ut till egyptiska pressen och skada svenska ryktet. Det frågade jag ju.

Men UD:s bedömning till trots händer just detta bara några månader efter, nämligen i juli 2015, när egyptiska engelsk-språkiga Daily News Egypt publicerar en artikel som berättar en historia om brott och straff beträffande ambassadören Sparre. DNE:s reporter har även grävt fram att Sparre bjöd in Al-Futtaim till en officiell mottagning på ambassaden på Nationaldagen – ett tillfälle att mingla med högt uppsatta egyptiska politiker och tjänstemän – igen i juni 2015, bara två månader efter att hon hade blivit dömd för tagande av mutor från samma företag. Journalisten som skrev artikeln och kontaktade mig för kommentar beklagade sig över att UD:s pressavdelning och svenska ambassaden var långsamma med att svara på hens frågor.

När artikeln kommit ut reagerade dock UD:s presschef Anna Buhré Kervefors blixtsnabbt. Bara några timmar senare skickar hon ut ett mejl adresserat till DNE:s chefredaktör samt till reportern. I det mejlet redogör hon för UD:s syn på saken och uttrycker en subtil önskan i slutklämmen: "I hope you take notice of these clarifications." Detta skriver hon alltså efter att artikeln hade publicerats.

Daily News Egypt representerar det lilla som är kvar av det fria ordet i Egypten efter åratal av förtryck och statlig censur. I ett land där journalister dödas och fängslas på löpande band är man mycket lyhörd till signaler kommande direkt från utländska makter – som det här mejlet som skickades från UD:s ståtliga kontor mitt i regeringskvaretet i Stockholm.  Man antar – inte helt obefogat – att ett utrikesministerium även har andra, informella medel för att få sin vilja igenom. Allt detta var omöjligt att inte känna till för Kervefors med hennes gedigna erfarenhet i branschen. I ett sådant klimat kan sådana mejl inte ses som något annat än försök till att censurera texten i efterhand. Ett försök som har lyckats.

Artikeln har genast tagits ner från tidningens sajt medan den egyptiska journalisten skrev till mig panikslaget att hen kallas till ett möte med chefredaktören och tror att den har böjt sig för trycket från ambassaden. Det framgick även att hen var rädd att stängas av från sin tjänst till följd av allt detta. Efter mötet fick reportern skriva om artikeln och ta bort de delar som UD var missnöjt med – bland annat uppgiften om att Sparre bjudit in Al-Futtaim till ambassadens mingel i år igen. Den förkortade och redigerade texten återpublicerades ett par dagar senare försedd med följande fotnot:

"This is an edited version of the original article, which was published on 20 July 2015, addressing statements that may have implied Ambassador Sparre had repeatedly promoted IKEA and Al-Futtaim in an unfair manner."

Samtidigt i Stockholm fortsatte jag arbetet med att granska UD – genom att bland annat  kontrollera en uppgift om att Sparre inte var den enda tjänstgörande ambassadör som var dömd för brott. Granskningen av alla svenska ambassadörers belastningsregister visade att åtminstone en till – ambassadören i Turkiet – blev dömd en kort tid innan han fick tjänsten. I det här fallet – för urkundsförfalskning. På uppdrag av Expressen försökte jag att få kommentar från UD:s presstjänst för en artikel som gick ut i augusti. Dock märktes det snabbt att UD:s kommentarer har blivit alltmer fåordiga. I allt fler fall lämnade man mina förfrågningar utan något svar alls.

Intresserad av fenomenet, bestämde jag mig för att begära att få ta del av Charlotta Sparres och Anna Buhre Kervefors mejl på UD. Jag fick ett napp direkt – i ett mejl från den 21 juli 2015 adresserat till Kervefors beskriver Sparre mina artiklar som "förföljelse" mot henne, påstår att jag "till varje pris tycks vara ute efter att skada" henne och hennes tjänstbarhet och påminner om att hon behöver få "ert fortsatta stöd". I kopian står UD:s säkerhetschef Svante Liljegren som bland annat disponerar över UD:s egna privata armé – svenska säkerhetsföretaget Vesper Group som anlitar före detta militärer  och som tidigare varit föremål för tullens utredning om misstänkt vapensmuggling.  Sparre går så långt som att vädja till honom specifikt med klagomål på mitt journalistiska arbete som "har tagit hårt" på henne – allt detta i ett mejl som är en offentlig handling.

Det återfinns ingen reflektion i mejlet över att Sparre själv kan ha skadat sin tjänstbarhet genom för täta kontakter med Al-Futtaim. Dock lät det annorlunda bara för tre år sedan. Följande citat är taget ur Sparres tal på en konferens för arabisk-talande journalister i Amman, Jordanien år 2012:

– Investigative journalism with its questioning of established truths and exposure of wrong-doing, has a particularly important role in bringing about the core principle of a democracy: Accountability. [Or as someone has said: ”help to throw the rascals out”.]

Hur än häpnadsväckande Sparres mejl till Kervefors varit blev presschefens svar ännu tydligare i sitt förakt mot press- och yttrandefriheten. Det förtjänar att återges i sin helhet:

"Charlotta,

låt nu detta bero (även artikeln i DNE), släpp det så gott det går och njut av ledighet! Hänvisa helt till oss. Vederbörande har fått gedigen återkoppling från KOM tidigare i sommar. Nu får han tagga ner. Vi håller honom kort för tillfället.

De bästa av hälsningar,

Anna"

UD:s säkerhetschef finns kvar i kopian även här. Det gick inte att få Kervefors kommentar om vad exakt avses med att "hålla honom kort". Dock verkar mysteriet med icke-svar från UD:s presstjänst på mina förfrågningar ha fått en lösning i alla fall – att begränsa jobbiga journalistens tillgång till information har blivit UD:s svar på att bli granskade.

I årets Utrikesdeklaration utropade Margot Wallström att "Samtidigt måste yttrande- och pressfriheten försvaras. Vi kan inte stillatigande se på när det fria ordet hotas eller när journalister fängslas, kidnappas och dödas."

Att säga att UD inte lever som det lär vore en underdrift. UD:s katastrofala misslyckande att respektera demokratiska friheter som press- och yttrandefriheten ska inte viftas bort. Det är dags för Margot Wallström att ta sitt ansvar och se över Utrikesdepartementets hantering av dessa frågor.

EGOR PUTILOV,

frilansjournalist

 

Efter att den här debattartikeln publicerats har det framkommit att Egor Putilov är ett alias för Alexander Fridback. Läs mer här.