Vad hände i Köln? - Ledare


Ledare

Alkohol och narkotika, asocialitet och unken kvinnosyn hos vissa unga män samt dåligt polisarbete ligger bakom upploppen Köln.

Kvinnor fick löpa gatlopp omgivna av mängder av starkt alkoholpåverkade män. Så beskriver, enligt lokalpress i Köln, ett polisbefäl situationen under upploppen vid centralstationen på nyårsnatten.

I skydd av kaoset, och utspridda i en folkmassa på något tusental, antastade mindre grupper av män kvinnor som skulle med tåg och t-bana, ofredade dem i många fall sexuellt och stal väskor, plånböcker och mobiltelefoner. Polisen i Köln hade fram till i går fått in omkring 120 anmälningar om olika sådana brott, rån, sexuella ofredanden och annat, på stationsområdet och ett intilliggande torg. Antalet förövare tros vara åtskilliga tiotal.

Det var, även efter tyska förhållanden, en ovanlig, upprörande nyhetshändelse. Den belyser också hur kriminalpolitiska och sociala frågor kan snedvridas av ett debattklimat som det i flera europeiska länder.

Det dröjde inte länge förrän Kölns nyårsnatt gjorts till ett slagträ mot människor som flytt undan diktatur och krig. En rad tyska politiker var noga med att understryka att det är orimligt att skuldbelägga invandrare eller flyktingar i allmänhet för vad en mindre grupp asociala, yngre män gjort. Men några insinuerade kollektivskuld för flyktingar och anklagade nyhetsmedier för att förvanska sanningen.

Bilden av det inträffade har onekligen blivit delvis ensidig och missvisande i nyhetsrapporteringen. Men snarast på motsatt sätt.

I Köln är det som om Centralen i Stockholm skulle ligga direkt vid Plattan och knarkkommersen på Sergels torg då den var som värst. Ett stort torg har stationen på en sida, den berömda katedralen (vid vars ena vägg knark langas) på en annan sida, citybebyggelse med butiker och nöjeskvarter åt ett tredje håll. Där finns inte bara langare utan ficktjuvs- och andra ligor som rör sig mellan europeiska storstäder. Polisen är underbemannad och har föråldrad, ineffektiv kameraövervakning.

I den miljön samlades åtminstone ett tusental yngre män, till stor del berusade, skräniga och aggressiva. De slängde flaskor och sköt fyrverkeripjäser mot varandra och mot polisen. Det pågick i timmar, medan mängder av människor var på väg mellan lokaltrafiken och de intilliggande Rhenbroarna för att se på de storstilade fyrverkerier som liksom alkoholflödet hör till nyårsvanorna i Köln.

Detta kaos, och bristfällig polisberedskap, gjorde det möjligt för gäng av yngre män, enligt en rad vittnesmål troligen mest från arabländer i nordvästra Afrika, att utan polisingripanden tafsa på kvinnor och därmed komma åt att råna dem. Sådana ligor, som ofredar och stjäl av turister och pendlare, är ett välkänt brottsproblem i Köln, som polisen knappast prioriterat förut.

Det är något annat än flyktinginvandringen, likaså något helt annat än de stora invandrargrupperna i Tyskland. Men att lättvindigt bunta ihop mycket till något slags obestämt utlänningsproblem är djupt orättvist. Det är ju att skylla på de laglydiga och frihetssökande.

Det är också bekvämt för dem som inte så gärna vill fundera över hur kriminalitet och asocialitet underblåses av en miljö där alkoholen flödar, där narkotika kan langas, ibland förhållandevis ostört, och där – i Tyskland men inte i Sverige – bordellverksamhet i olika former är utbredd. Om polisen dessutom är för svag i att hålla efter smärre ligor som lever på brott drar storstäder till sig just sådana ligor som rör sig över Europa.

Svaret på detta är inte att stänga gränser för flyktingar undan förtryck och förföljelse, utan att försöka samarbeta bättre över gränserna för att hindra uppkomsten av sådana brottszoner som Kölns centralstation.