Tinius Nagell-Erichsen ville skydda Schibsted


Tinius Nagell-Erichsen var ättling till Aftenpostens grundare Christian Michael Schibsted. När några i övriga släkten i det familjeägda företaget ville ha cash för att satsa på vad man trodde var mer lukrativa affärer på finansmarknaden eller på lyxkonsumtion som galopphästar drevs en börsnotering igenom. Men Tinius fick sina pengasugna släktingar att acceptera rösträttsbegränsningarna som ett sätt att skydda Schibsted från fientliga utländska uppköp och för att försvara tidningarnas redaktionella självständighet.

Stiftelsen Tinius skapades av Tinius Nagell-Erichsen redan 1996 genom en donation på 50 miljoner norska kronor.  Men drygt ett år innan sin död 2007 överförde Tinius de enda röstberättigade aktierna i Blommenholm Industrier till stiftelsen.  Blommenholm Industrier äger 26,1 procent av aktierna i Schibsted. Av Tinius Nagell-Erichsens fyra barn har nu tre under sommaren överlåtit huvuddelen av sina ickeröstberättigade aktier i Blommenholm Industrier till stiftelsen.

Stiftelsen har kontroll över Schibsted-koncernen genom två begränsningar i bolagsordningen. I den norska mediekoncernen kan ingen aktieägare rösta för mer än 30 procent av aktierna enligt bolagsordningen, som i sin tur inte går att ändra om inte 75 procent av aktierna ställer sig bakom en sådan förändring. De här reglerna gäller också i dotterbolagen.

Av övriga stora aktieägare är Folketrygdfondet, den norska statens pensionsfond, störst med 6,9 procent. Svenska NWT-koncernen är femte största aktieägaren med 4,2 procent av aktierna efter de amerikanska storbankerna JP Morgan och Goldman Sachs.

Tinius Nagell-Erichsen själv var under många år en av koncernens chefer. Han drev igenom att koncernen på 60-talet köpte konkurshotade eftermiddagstidningen VG för en krona och var dess vd under de fyra första åren som var början till en fantastisk framgångssaga med enorma upplageframgångar.

Tinius Nagell-Erichsen var utbildad på London School of Economics, men var själv hela tiden kritisk mot alla finanskonsulter och ”kritstrecksrandiga kostymer” som levererade finansfloskler.

Hans lyckligaste tid verkar ha varit som journalist. Efter utbildningen i London blev han journalist på den lilla lokaltidningen Lillehammer Tilskuer (Numera uppgången i Gudbrandsdalen Dagningen, GD) knappast det vanliga sättet att förvalta en magisterutbildning i ekonomi och samhällsvetenskap, men ett sätt att lära sig tidningsjobbet från grunden.

Märkligt nog var Tinius Nagell-Erichsen en pappersmänniska trots att hans bolag tidigt hittade ekonomi i internet-produkter tidigt. Först 2007, samma år som han dog, 73 år gammal, satte han sig in i hur internet fungerade.

Hans starka tro på papperstidningen gör att många av Aftenpostens journalister när ett hopp om att Tinius Nagell-Erichsen kall spöka och få Schibstedledningen att göra förändringarna till digitala produkter mindre smärtsam.

Stiftelsen Tinius tre ledamöter utser själva sina efterträdare och suppleanter.  Karl-Christian Agerup som sitter med I Schibsteds styrelse är suppleant för ordföranden Ole Jacob Sunde och har liksom Sunde en bakgrund i den internationella konsultfirman McKinsey & Co. Kjersti Løken Stavrum är suppleant för Per Egil Hegge, hon har precis slutat sin anställning på Aftenposten och gått över till näringslivet. Det kanske gör att Hegge byter ut henne till en aktiv journalist. Advokaten John A Rein har valt partnerkollegan på sin byrå, advokaten Morten Goller, som sin personlige suppleant och ersättare.

På stiftelsen Tinius hemsida, www.tinius.com, finns följande devis  ”Styrken i «Stiftelsen Tinius» er at i motsetning til mange andre stiftelser og andre ordninger, så har den makt.”

Frågan är förstås om stiftelsen kan enas om att  utnyttja den makten för att göra omställningen för papperstidningen mindre smärtsam.

Fotnot: I boken” Tinius. Om medier, milliarder og hunden Tott” skriven av Sturle Scholz Nærø får man en fascinerande inblick i den norske medieägarens  okonventionella sätt att tänka och vara.

Schibsteds stiftelse kritiserar nedskärningar
Lars Herlin