Män kan inte argumentera – så här gör du om de försöker


Om du är under 85 år, någon gång befunnit dig på internet och inte identifierar dig som man, så har du kanske upplevt hopplösheten som det kan innebära att försöka ha en diskussion med just män.

Jag har, efter många och väldigt grundliga fältstudier, kommit fram till denna föga förvånande slutsats: män kan inte argumentera.

LÄS MER
Kalla mig aldrig någonsin "lilla gumman"

Förutom det egna egot och upplevelsen av att vara totalt överlägsna allt och alla verkar de vara totalt inkapabla till att förstå hur rimliga argument byggs upp och fungerar.

Jag kommer i följande text att försöka teoretisera kring det här fenomenet, gå igenom några av de vanligaste “argumenten” och även föreslå en väl genomtänkt lösning.

De kanske allra vanligaste situationerna som visar på detta fenomen sker när någon delat något på sociala medier, till exempel Facebook, som du inte håller med om. Följande är exempel:

Del 1: “Skämtet”

Någon har delat en video som innehåller sexistiska skämt. Du bestämmer dig för att påpeka det, eftersom du vet att vad vi skämtar om, ser på tv, ser i reklam, och hör på radion ofta spelar på redan existerande fördomar och stereotyper om kön och dessutom påverkar hur vi ser på människor undermedvetet.

Det är inte nice och genom att sprida sexistiska skämt bidrar man till en struktur som upprätthåller förtryck mot kvinnor och andra som inte identifierar sig som män. I en kommentar uttrycker du denna åsikt och inom några minuter har en man svarat.

“Måste man överanalysera allt, det är ju bara på skoj!” Detta är såklart inte ett argument. Genom att skriva på det här sättet antyder han:

1. Du är fånig som bryr dig om den här saken han inte bryr sig om. Det här är en härskarteknik där han försöker invalidera dina känslor av obehag inför skämten genom att framställa dig som överkänslig och därför inte bör tas på allvar.

2. Det faktum att det är ett skämt ursäktar innehållet, oavsett vad innehållet är. Att ett skämt inte skulle kunna göra lika stor skada som något som inte är det, är inte sant, dessutom är ett skämt inte immunt mot kritik bara för att det är ett skämt. Ett skämt kan fortfarande göra någon ledsen och bidra till dåliga saker.

Ett vanligt bihang till detta är “Får man inte skämta om vad man vill eller?” vilket för det mesta refererar till yttrandefriheten.

Jo, du får skämta om vad du vill, staten kommer inte att se till att du hamnar i fängelse för att du har åsikter de inte håller med om.

Det är dock inte mot yttrandefriheten att jag säger vad jag tycker om dina sunkiga åsikter och eventuellt unfriendar dig för alltid.

Del 2: “Fler män gör X eftersom att de är bättre på det.”

Någon delar en lista över de “100 viktigaste rockmusikerna”, bara två kvinnor är med på listan och Gene Simmons är med sju gånger. Märkligt tycker du och påpekar detta.

“Könet spelar ingen roll, de är med på listan för att de helt enkelt är bäst” och “Min personliga upplevelse är att rockband med män ändå är bättre än kvinnliga”. Okej.

1. “Könet spelar ingen roll, män bara råkar vara bäst.” Ett återkommande tema i statistik, är att män helt enkelt verkar vara bäst på allt.

De har flera chefspositioner, vinner flera priser, är med på fler listor och är helt enkelt bara så himla bra! Jämt! De har så sjukt hög kompetens, det är därför de gör så bra musik och köper så stora bilar.

Att påstå att fler män är med på listan för att de har förtjänat sin plats, är inte sant. I själva verket förtjänar män i princip aldrig den plats de har, eftersom de aldrig tävlar på lika villkor.

Det må finnas många manliga rockmusiker, men detta är allt som oftast på bekostnad av de kvinnliga. Män blir generellt mer uppmuntrade att ta för sig och är förutom att de toppar alla listor, världsbäst på att dunka varandra i ryggen.

2. “ Min personliga upplevelse”. Ah, individualismen. Personliga upplevelser är såklart ej att förakta och viktiga de med, men att tro att din goda smak är det som avgör huruvida kvinnor är bra på musik är inte ett tecken på en hälsosam självbild.

Musik är precis som all kultur subjektiv, men att det bara råkar vara så att män föredrar män i de allra flesta fall, tyder på något annat än att din personliga upplevelse är unik.

Frågan är då om din inbillade rätt att avgöra vad kvinnor är bra på och inte verkligen behöver ta plats i ett kommentarsfält.

Ett vanligt komplement till alla dessa argument är “lilla gumman” och “har du mens eller?”. Många män verkar dock ha insett att dessa argument är dåliga och taskiga, därför säger de istället att de “skämtar” för att “röra om i grytan.”. Detta gör dem på grund av punkt 1 del 1, och är inte okej.

Det allra största problemet Män som Argumenterar verkar ha, är oförmågan att ta in någon annans blick än den egna.

Den egna upplevelsen av något sätts över all form av fakta eller forskning och övertygelsen om sig själv som oändligt relevant har ett starkt fäste i manlig argumentationskultur.

Man anser sig helt enkelt ha rätten att avgöra om andras uppfattning av något som stötande eller kränkande är legitim eller inte och spelar konstant på idén om att om någon blir ledsen på grund av något du har gjort eller sagt så är det för att hen är överkänslig och irrationell, inte för att du har uttryckt något som är fel.

Eftersom det ofta är otänkbart för män att ge upp delar av sitt eget utrymme för att andra människor ska få synas, är dessa reaktioner kanske inte så konstiga.

LÄS MER
Vi har lärt oss hur vi ska vara vara – snygga men inte tjejiga

Nu har jag såklart bara skrapat på ytan av det här outtömliga fenomen. Men som en del av lösningen på det här problemet föreslår jag att både gymnasiekurser och högskolekurser i Manlig Argumentationsteknik införs som en del av undervisningen.

Kursen är 100 poäng och är uppdelad på följande sätt:

20p Lilla Gumman

20p Har du mens eller?

30p Mansplaining

20p Du kan ju inte ta ett skämt

10p Jävla fitta!!!

(Män som uttrycker “Har du mens eller” och “jävla fitta” är oberoende av om du faktiskt har fitta eller får mens och är sällan grundat i genuint intresse för din eventuella menscykel).

Johanna de Verdier