Curlade barn blir lyckliga, lyckade vuxna | Madelaine Levy


Lite mer än ett decennium har gått sedan begreppet ”curlingföräldrar” etablerades i Sverige av SvD:s Idagsida, och det är dags för en ny generation gymnasister att slänga mössan i luften. Hur ska det gå för dessa stackars bortskämda tonåringar som aldrig stött på motstånd i livet och sluppit undan alla typer av krav från sina föräldrar?

Förmodligen ganska bra. I alla fall om man får tro boken ”Our kids. The American dream in crisis” av statsvetaren Robert D Putnam. Boken handlar egentligen om USA:s växande inkomst- och utbildningsklyftor, och försöker förstå hur dessa kunnat växa sig så stora så snabbt. Men i texten möter vi en mängd föräldrar som utövar curlingföräldraskap.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

Det börjar redan i förskoleåldern, då det läggs enorma resurser på att barnen hamnar i ”rätt” förskola och får gå på playdates med ”rätt” små vänner, samt extralektioner i musik, språk och idrott. Det fortsätter genom och bortom tonåren då man flyttar till en annan delstat för att barnen ska få spela fotboll i rätt lag, bygger om hela våningar i sitt hus för att skapa studiero, engagerar halva vänkretsen i hens collegeansökningar och dessutom aldrig höjer rösten eller delar ut bestraffningar. Ja, ni förstår, det är curling deluxe med extra allt.

Annons

Vem vill uppfostra en självupptagen snorvalp som fått allt gratis och inte vet hur man sätter igång tvättmaskinen?

Och det låter inte riktigt klokt. Men det fascinerande med ”Our kids” (som bygger på bred, djup research) är att curlandet oväntat får – önskat resultat. I stället för socialt handikappade individer skapas välutbildade, framgångsrika, ja faktiskt även lyckliga vuxna.

Instinktivt är det lätt att rygga tillbaka inför dessa fakta. Vem vill uppfostra en självupptagen snorvalp som fått allt gratis och inte vet hur man sätter igång tvättmaskinen? Men diagrammen i boken talar sitt tydliga språk: engagerade föräldrar skapar lyckade, lyckliga barn. Och att vara överengagerad har inte på långt när så negativa följder som att vara alltför oengagerad eller frånvarande.

Särskilt negativa blir följderna av detta i tider då allt fler föräldrar är igång med curlingborsten. Det är föga förvånande föräldrar högre upp på den socioekonomiska stegen som i stor utsträckning styr och madrasserar sina barns liv. De fixar praktikplatser hos sina kompisars företag, ordnar bildande aktiviteter under skolloven, klagar hos rektorn när betygen blir för låga, och ser till att bara ”rätt” bilder av barnen sprids i sociala medier.

På så vis ger de sina barn konkurrensfördelar det är oerhört svårt för andra – som får klara allt själva – att tävla med eller bräcka. De senares cv:n, livserfarenhet och studieresultat kommer helt enkelt inte att räcka lika långt.

Det är inte alla förunnat att kunna curla sina barn.

USA är USA och Sverige är Sverige, men där liksom här är curlande kopplat till klass och till makt. Det är inte alla förunnat att kunna curla sina barn. Och i ett ett samhälle där skillnaderna växer (vilket gäller båda länderna) utökar curlandet klyftorna än mer. Curlingbeteendet är alltså inte ett problem på den individuella nivån, tvärtom. Däremot är det en propp i vägen för ökad social rörlighet.

Klicka på länken för att komma till alla artiklar i Idagsidans serie om curlingföräldrar från 2004.

Tio år senare gjorde Idagsidan en serie för att följa upp vad som hänt, klicka på länken för att läsa artiklarna.

Läs även