Första minnena från Sverige: "Allt var rent och folktomt"


Foto: Privat

Alisa Ustaibrisević, 32 år, modedesigner

– Det var andra kvällen i hangaren i Ystad, en mottagningssal för flyktingar. Vi var flera hundra där och det fanns en massa sängar och en litet tv i salen. Jag kommer ihåg att "Kär och Galen" med Lotta Engberg var på tv. På slutet av programmet när paret ska gifta sig gick jag jättenära tv:en för att höra om de skulle säga ja till varandra. Då skrattade alla och sa, hon pratar visst svenska redan nu.

Foto: Yvonne Åsell

Aida Hadžialić, 29 år, Gymnasie- och kunskapslyftsminister

– Vi har precis kommit fram till tältlägret i södra Skåne. Jag ligger i ett tält och tittar upp i tältduken, hör regnet smattra och tänker att här är jag trygg. Jag sover gott för första gången på månader.

Foto: Privat

Dejan Nedić, 34 år, IT-strateg

– Mitt första minne är när vi anlände med båten i Ystad och jag hittade, vad jag trodde då, massa pengar i form av mynt. Fulla fickor blev det. Men det visade sig senare att de inte var värda så mycket eftersom det var 10-öringar. De slutade dessutom vara giltiga i september, vi kom till Sverige i augusti!

Prova SvD digital i 1 månad – helt gratis!

Foto: Privat

Alma Hurić, 35 år, lärare

– Jag var 11 år när jag kom till Sverige med min mamma och lillebror. Mitt första minne är när vi anlände till Öxnehaga i Jönköping hos min moster. Jag följde med ut med min kusin som var i samma ålder som jag. Jag minns alla dessa fina bostadshus som var hela och intakta och alla barnen som var ute på lekplatsen och lekte. Jag minns också att jag tänkte att nu får jag äntligen använda mina skor som mamma köpte till mig strax före krigets utbrott. Jag kunde inte använda dem eftersom vi ständigt satt i skyddsrummet. Jag har kvar skorna som minne av friheten.

Foto: Tomas Oneborg

Alen Musaefendić, 31 år, näringspolitisk expert, Stockholms handelskammare

– Det var en mycket varm sommar, varmare än i Bosnien. Jag minns att jag tyckte att byggnaderna var väldigt låga. Det som ut som att någon hade kapat dem. Gatorna var öde och det var rent. Det kändes som om någon har halverat min barndoms horisont, och renoverat den.

Foto: Privat

Marina Ferhatović, 34 år, journalist

– Mitt första intryck av Sverige var när vi gick in i vår lägenhet i Kortedala för första gången. Jag blev riktigt imponerad av köket som var inrett i äkta miljonprogramsstil och inte renoverat på många år. Jag minns också att jag tyckte att det var så rent ute, om än lite folktomt, och att det var fint att man i mataffären hade bilder på personalen på väggen.

Foto: Privat

Maida Kukić, 35 år, chef

– Mitt första minne av Sverige är dagen då vi kom. Någon gång i mitten av februari. En kyla som jag aldrig hade känt förr. Snöblandat regn piskade så fort vi steg av båten. Efter en kort busstur kommer vi fram till en uppsamlingsplats. En enorm sal med en massa sängar. Jag kommer ihåg att jag kände mig svag och febrig. Ville bara att vi skulle bli tilldelade en säng så att jag kunde få lägga mig. Det gick rätt fort och vi var så trötta att vi bara la oss med alla kläderna på.

Jag minns att jag låg tätt tätt inpå mina föräldrar och undrade var vi hade kommit och om vi nu skulle behöva bo i en jätte sal med en massa sängar.

Nästa dag måste jag ha sovit hela förmiddagen för när jag vaknade var det redan dags för lunch. Jag var fortfarande varm och hade feberfrossa.

Mina föräldrar måste ha kallat på någon för efter ett tag kom, vad jag då uppfattade, som världens längsta och ljusaste kvinna fram till min säng. Hon pratade på ett främmande språk men rösten var lugn och snäll. Jag fick två tabletter. Hon hjälpte mig av med blusen som måste ha varit genomvåt av svett. Därefter plockade hon upp en skjorta som låg på min väska, pekade på den och sa sakta " skjorta". Det var första ordet jag lärde mig på mitt nya språk. Skjorta.

Foto: Aftonbladet

Kenan Habul, 35 år, journalist

– Jag kom till Sverige i september 1992, tillsammans med min mamma och min lillebror. En månad senare skulle jag fylla tolv. Då kunde jag inte föreställa mig att jag 24 år senare fortfarande skulle bo i Sverige. Jag ville bara hem till Sarajevo, till min pappa och mina vänner. Minnesbilderna från den tiden flyter ihop. Till skillnad från i Bosnien var alla svenska villor färdigbyggda med välputsade fasader och prydliga trädgårdar.

I matsalen i tältlägret i Ystad dit vi först kom serverade de ananas i salladen, en omöjlig kombination vid ett bosniskt köksbord. Hög snö redan i mitten av oktober i Jokkmokk dit vi flyttade och vuxna som som samlades varenda kväll i någon av de små stugorna och ältade kriget i Bosnien insvepta i moln av cigarettrök. Då fanns fortfarande lite hopp. ”Världen kommer se till att det blir slut på kriget”, minns jag att de ofta sa.

Foto: Leif R Jansson/TT

Jasenko Selimović, 48 år, EU-parlamentariker

– Jag har många minnen från den första tiden. Ett är att jag ofta promenerade på kvällarna på Drottninggatan med min mor. Det var så fint, alla ljuslyktor lyste, skyltfönster var hela. För mig betydde det inga granater. Vi njöt av den promenaden.

Läs även