Hillary Clinton vann duellen – Trump nära mista kontrollen | Erik Bergin


Hillary Clinton kom ut som överlägsen vinnare i den första debatten mellan henne och Donald Trump i natt. Oavsett åsikt i sakfrågorna så segrade hon tack vare sin debatterfarenhet – medan Trump fann sig trampa luft med sin tidigare så framgångsrika attackteknik.

Foto: AP

HEMPSTEAD/WESTBURY, NEW YORK. Knappt en halvtimme in i debatten är Trump något på spåren när han pratar om det ämne där han rankas som mest trovärdig av väljarna, ekonomin.

– Jag tror det är 5 000 miljarder dollar, säger Trump och syftar på de företagsvinster som amerikanska storbolag håller obeskattade utanför USA:s gränser.

Men sekunder senare tar Clinton tillbaka kontrollen, när hon lanserar epitetet ”the Trump loophole”, en smitväg där Trumps föreslagna skattesänkningar främst kommer att gynna honom själv, enligt Clinton.

Annons

– Låt oss fortsätta med att säga fler galna saker, dunkar Clinton till med.

Kanske var det på sätt och vis avgjort redan på förhand. Här stod USA:s mest erfarna politiker som stått ett 40-talet gånger på en debattscen de senaste runt 15-16 åren. Hon mötte en icke-politiker som aldrig någonsin debatterat man mot kvinna inför ett politiskt val, och som ohejdad kunde segla igenom primärvalens debatter i vintras och våras med hjälp av svepande reformförslag och Twitter-inspirerade personangrepp.

Trumps bästa period var i början av debatten.

Stäng

ALLT OM USA-VALET – viktigaste nyheterna och analyserna om USA-valet direkt i mejlkorgen

– Du kommer att införa regleringar som dödar alla företag, anklagade han Clinton under debattens första segment och menade att sänkta skatter ska få fart på företagandet och stoppa USA:s jobbflykt.

En relativ vapenvila inleddes när debatten handlade om polisreformer och rasrelaterat våld i USA, men den föll raskt samman när moderatorn Lester Holt från NBC gick över till utrikespolitik, terrorbekämpning och de enligt Trump så förkastliga frihandelsavtalen.

I ämne efter ämne visade sig Trumps brist på konkretion, mot en motståndare som levt ett helt liv omgiven av politiskt reformarbete. Och som mer än något annat är en del av den politiska maktapparaten i USA.

Just den ammunitionen schabblade Trump till stor del bort. Han hade kunnat vinna poäng på att utmåla Clinton som korrumperad maktpolitiker, men inte ens Clinton Foundation – paret Clintons välgörenhetsorganisation som används flitigt av konservativa opinionsbildare – fick något utrymme i debatten.

Det ska sägas att frågorna helt uppenbart var snällare mot Clinton än de var mot Trump. Han tillfrågades om varför han inte, som traditionen bjuder, lämnat ut sin deklaration, ett ämne där Clinton högg som en kobra. Hon tillfrågades däremot inte om varför hon i egenskap av utrikesminister tagit emot inflytelserika donatorer till familjestiftelsen. E-postskandalen tog Clinton själv upp och desarmerade. Och så vidare. Trump hade det inte lätt.

Men det handlade även om Trump själv. Skillnaden i förberedelser och rutin var tidvis närmast plågsamt tydlig, med tydlig komisk effekt som följd.

Trump ansträngde sig hårt för att behålla kontrollen under den 90 minuter långa debatten. Men han gav sig ändå in i flera närmast komiska utläggningar om terrorbekämpning, IS, en av sina ”framgångsrika” nattklubbar och annat – bara för att därefter höra Clinton sucka uppgivet.

Vid ett tillfälle ger sig Trump in i en lång tirad om Nato, där han menar att han tror på försvarsalliansen men att ”Nato inte satsar på att bekämpa terrorism tillräckligt”.

Han återkommer strax efteråt till hur Clinton och Obama misslyckats med att bekämpa IS, och landar slutligen i Irakkriget.

– Du var för Irakkriget..., försöker moderatorn Lester Holt.

– ...ursäkta, jag var inte för Irakkriget, det är ett rykte från medierna, invänder Trump.

Den värsta sorten av personangrepp av primärvalstyp höll sig Trump noga undan. Men mot slutet av debatten, när Trump får en av sina sista frågor av moderatorn, så är det nära.

– Hillary Clinton är den första kvinna som nominerats till presidentkandidat för ett stort parti. Nu står hon här. Vad säger du om det?, frågar moderatorn.

– Hon har inte kraften, hon har inte utseendet..., börjar Trump.

En enskild debatt behöver inte ha särskilt stor effekt på ett valresultat, även om de kan ha det. Trumps insats var ingen katastrof, men den visade på en skillnad som Clinton kommer utnyttja till max: skillnaden mellan dem vad gäller erfarenhet och temperament.

Valprofessorn Dennis Goldford vid Drake University i Des Moines, Iowa, menar att Trump måste lyckas med att dra nytt av sin status som politisk outsider. Det är tveksamt om han gjorde det i natt.

Men det kommer inte att räcka, menar professorn.

– Trump gillar att vara en outsider. Men kan folk se honom i Ovala rummet med att ta beslut om amerikanska trupper utomlands, frågar han sig.

Trumps redan frälsta supportrar ser honom redan som en lämplig president och överbefälhavare, och debatten gjorde troligen lite i fråga om att vinna över sådana väljare till Clinton, de har redan bestämt sig.

Men för resten – många miljoner väljare för vilka specifika sakfrågor spelar mindre roll än att välja en stark, samlad och ”presidentlik” ledare – kan höstens debatter få vågen att väga över. Och baserat på det vi såg på måndagskvällen är det troligare att Hillary Clinton nu väger lite tyngre än Donald Trump.

Hela den historiska tv-debatten ord för ord – läs här

washingtonpost.com

Se tv-klipp – några av nattens vassaste citat (extern länk)

nytimes.com

Läs även