Islams rike är av den här världen | Ivar Arpi


Finns det en väg mot moderniteten där sekularisering och liberalism inte är centrala delar? Många antar att historien har en bestämd riktning – mot mer liberalism, frihet och sekularisering. Som om liberalismen vore den slutgiltiga uppenbarelsen av Guds härlighet inför människan. Nu är det bara lite politisk ingenjörskonst kvar för att göra de sista justeringarna. Men det finns som bekant andra som inte håller med, som säger att det i stället är deras uppenbarelse som är den slutgiltiga. Till exempel många troende muslimer.

I ”Islamic Exceptionalism: How the Struggle Over Islam is Reshaping the World” (2016) visar Shadi Hamid, senior fellow på Brookings Institution i Washington, hur islam skiljer sig från kristendomen, och att antagandet om att religion står i motsättning till moderniteten kan vara fel. Kristendomen var från början en religion för dissidenter, vilket också gjorde att tankar om hur samhället skulle styras inte var viktiga för de första kristna.

Förutom att säga att ”Ge då kejsaren vad som tillhör kejsaren, och Gud vad som tillhör Gud” (Mar 12:17), sade Jesus också att: ”Mitt rike är icke av denna världen” (Joh 18:36). I både bibeln och kristendomens historia finns åtminstone ett frö till sekularisering. Inte heller har kristendomen någon vision för hur en världslig lag ska utformas, än mindre hur samhället ska inordnas enligt Guds vilja. Snarare än att uppmuntra sina följare att ta världslig makt, avrådde Jesus från det. Genom kristendomens historia har ett alternativ alltid varit att dra sig undan det världsliga, att i klosterlivet hänge sig åt det andliga.

Annons

Detta har ingen motsvarighet inom islam, eftersom islam är något helt annat än kristendomen, menar Hamid.

"Islamic Exceptionalism - how the struggle over Islam is reshaping the world" av Shadi Hamid. St Martins Press, 2016.

Hamid visar – med hjälp av islams historia, IS, samt fallen Turkiet, Egypten och Tunisien efter arabiska våren – att islam gör anspråk på större delar av människan än någon annan världsreligion. Islams Gud kräver även den världsliga världen, och i sharialagarna finns detaljer om hur en stat ska styras. Islam är mer en total religion i det avseendet. Islamiska staten representerar inte muslimer, men att de följer en sorts islam är tydligt, menar Hamid: ”Inom islam kommer de som vill hitta något som ger stöd för privatiseringen av religionen och separation mellan religion och politik behöva kämpa för att hitta något att använda. […] Kort sagt, det finns mer att hämta för muslimer som kommer med ’islamiska’ argument än för dem som argumenterar för sekularism av europeiskt snitt.”

Därför kan också distinktionen mellan islam och islamism ibland bli svår att göra. Även liberala och sekulära muslimer hänvisar ofta till islam på ett sätt som saknar motstycke inom kristendomen. ”För att uttrycka det på ett annat sätt; även de mest liberala muslimer tror att Koranen är av direkt gudomligt författarskap på ett sätt som inte ens de mest fundamentalistiska kristna tror om Bibeln”, skriver Hamid. Inom islam har Koranen samma ställning som Jesus har inom kristendomen, på så sätt att båda anses förmedla Guds vilja. Det finns en ”islamism utan islamister”, som han uttrycker saken.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

Islam är nämligen en unik religion i hur den förhåller sig till politik, menar Hamid. På många sätt mer lik moderna ideologier som socialism, än kristendomen med sin inåtvändhet. Ser man till utvecklingen i muslimska länder är det tydligt att islam kommer att prägla utvecklingen där för en lång tid framöver. Islam kommer förmodligen inte att tillåta sig tryckas undan på samma sätt som kristendomen gjorde. Som Hamid skriver: ”Naturligtvis kan islam, som allt annat, bli något annat än vad det är och vad det har varit. Poängen här är inte att ett sådant scenario är omöjligt, utan att det är osannolikt.”

Läs även