En fientlig riksdag väntar budgeten | Göran Eriksson


Magdalena Anderssons första rödgröna budget har bara en blygsam effekt på arbetslösheten. Men för att ha någon effekt alls måste budgeten överleva resan genom en riksdag där majoriteten är emot den.

Finansminister Magdalena Andersson under sin första budgetpromenad, till riksdagen från finansdepartementet. Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN

Regeringens mål är högt uppskruvat: Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet om sex år. Statsminister Stefan Löfven har inför budgeten talat om ett ”paradigmskifte i jobbpolitiken”.

Klämd mellan säkerhetsvakter och journalister tog Magdalena Andersson en tumultartad promenad till riksdagen på torsdagen. I hennes finansplan står det så här:

”Arbetslösheten blir 0,2 procentenheter lägre 2015 till följd av de insatser som föreslås eller aviseras i denna proposition”.

Annons

Översatt i antal arbetslösa handlar det om att ungefär 10 000 färre kommer att vara arbetslösa nästa år, än om regeringen inte hade lagt några nya förslag. För att vara ett paradigmskifte har det alltså ganska blygsamma effekter.

I slutet av mandatperioden, 2018, har arbetslösheten sjunkit till 6,1 procent enligt regeringens prognoser. Då är det fortfarande en bra bit ner till EU-mästarna i Österrike, som i dag har en arbetslöshet på runt fem procent.

Om de slutligen väljer att försöka sänka förslaget kommer att bero på den allmänna opinionen.

Den rödgröna regeringens handlingsutrymme begränsas av att man applicerar krona-för-krona-principen. Det innebär att det inte finns några ”gratisreformer”: varje förslag som kostar pengar måste betalas med skattehöjningar eller besparingar.

Den största skattehöjningen är den som har utlovats sedan länge: nedsättningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar slopas. Men regeringen föreslår också höjd inkomstskatt för alla som tjänar över 50 000 kronor i månaden och halverat avdrag för hushållsnära tjänster.

Totalt tar regeringen in ungefär 25 miljarder kronor, och de spenderas på ett sätt som Magdalena Andersson valde att sammanfatta så här i budgetdebatten: ”Vi syr successivt ihop de revor i välfärden som har uppstått de senaste åren”.

Det handlar då om tillskott till skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Det är områden där också den borgerliga regeringen hade utlovat satsningar.

Däremot fanns det inga alliansförslag om höjd a-kassan och slopande av den bortre parentesen i sjukförsäkringen. Inte heller om en ungdomsgaranti som ska ge arbetslösa ungdomar rätt till sysselsättning, bland annat i nya traineejobb i den offentliga sektorn.

Det är just kombinationen av höjda arbetsgivaravgifter och de nya sysselsättningsåtgärderna som får adrenalinet att rinna till hos oppositionen.

Kritiken sammanfattas väl i en tweet från Centerledaren Annie Lööf: ”Jag kan också konstatera att unga och småföretag används som bankomat för att finansiera statlig åtgärdspolitik i vänsterregeringens budget”.

Nu väntar en skakig resa för minoritetsregeringen Löfven. I ett första skede kan Sverigedemokraterna fälla hela budgeten genom att i riksdagen rösta på Alliansens budgetförslag.

Väljer SD att inte utlösa en regeringskris så kan ändå delar av den rödgröna budgeten att stoppas. Men det kräver att de borgerliga och Sverigedemokraterna har samma uppfattning.

SD:s Oscar Sjöstedt pekade därför i budgetdebatten ut några lämpliga mål: traineejobben stod överst på den listan.

Alla allianspartier är kritiska mot traineejobben. Men om de slutligen väljer att försöka sänka förslaget kommer att bero på den allmänna opinionen. Är regeringens förslag så impopulärt att väljarna uppskattar en fällning?

Läs även