”Friande dom skulle medföra stora risker” | Mårten Schultz


Fallet där tre Expressenjournalister åtalats för vapenbrott prövas nu av Högsta domstolen. Yttrandefriheten förtjänar största möjliga stöd – ändå skulle en friande dom föra med sig stora risker, anser SvD:s juridiska kommentator Mårten Schultz.

Inför tingsrättens prövning i det så kallade Expressenmålet – där ett antal medarbetare på tidningen Expressen, däribland chefredaktör Thomas Mattsson, åtalats för vapenbrott efter att ha köpt ett vapen på svarta marknaden – mobiliserades en mäktig mediearmé.

Måltavlan var framförallt åklagaren. Löjligt, dumt och okunnigt, framhöll chefredaktörer och journalister om åtalet. Rättsväsendet fick löpa gatlopp i medier. Men domstolarna har inte betraktat åtalet som löjligt.

Tingsrätten dömde Expressenmedarbetarna. Ett vapen hade köpts in av tidningens reporter i samförstånd med hans chefer. Vapenlicens saknades. Det fanns inget undantag som kunde fria dem från ansvar för innehavet. Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning.

Annons

Något förvånande togs målet upp av Högsta domstolen. Kanske ansåg HD att det fanns skäl att titta närmare på de säkerhetsventiler som finns i straffrätten, mot orimliga fällande domar. Ett sådant undantag kallas för ”social adekvans”, en oskriven princip som innebär att handlingar som normalt är brottsliga kan anses tillåtna om det av omständigheterna följer att det vore orimligt att betrakta handlingen som ett brott. Kanske ville HD borra i Expressens argument att något innehav, i lagens mening, inte ska anses föreligga alls eftersom vapnet snart efter köpet lämnades över till polisen.

Rättegången mot Expressenmedarbetarna har nu inletts i HD.

Trots att yttrandefriheten och anskaffarfriheten förtjänar största möjliga stöd i dessa tider, bara dagar efter det brutala terrordådet mot satirtidningen Charlie Hebdo i Paris, hoppas jag att Thomas Mattsson och hans medarbetare döms även i Högsta domstolen. Inte så att jag vill se chefredaktören eller hans kollegor skaka galler. (Vilket i praktiken inte är aktuellt.) Tvärtom var avslöjandet av tillgängligheten till vapen i Malmö viktig och oroande journalistik.

Anledningen till att jag hoppas på en fällande dom är att en prejudicerande dom från HD med innebörden att journalister skulle fallaunder andra regler än vi som inte är journalister är principiellt svårsmält och potentiellt farlig.

Först det principiella. Journalister verkar i en juridisk gräddfil. Tryckfrihetsförordningen ger ett långtgående skydd för mediernas medarbetare mot straffrättsligt ansvar. Det är enligt min mening principiellt tveksamt att utöver dessa regler skapa särskilda immunitetsfickor för journalister.

Men viktigare är effekterna som en sådan dom kan ge. Det finns fler tidningar än sådana som Expressen och SvD. Al-Qaida och vit makt-rörelsen har också tidningar. Extremister vet ofta att använda det rättsliga systemets regler och principer för sin offentliga verksamhet, som understöd för de aktiviteter som sker i mörkret. Om HD går på Expressens linje att journalistiken i sig kan medföra undantag från vanliga normer uppkommer risker.

Det finns andra säkerhetsventiler, för det fall HD också anser att de handlingar som åtalet rör inte bara är kriminella utan också viktig journalistik. Det finns exempelvis en möjlighet ge påföljdseftergift, det vill säga, att döma för brottet men att låta straffet falla bort. Så sent som förra våren betonade HD att regeln om påföljdseftergift borde kunna ses som ”en mera allmän möjlighet som domstolarna kan använda för att undvika uppenbart oskäliga resultat vid påföljdsbestämningen när inte andra möjligheter står till buds”.