Förtroendet för politikerna i maktens London i botten


Med en vecka kvar till valet har en del redan röstat medan andra inte tycker att det finns något vettigta att rösta på. 
Sheila Urbanoski vid Hight Courts Foto: ÅSA WESTERLUND


Apatin inför valet är ett stort problem i många delar av Storbritannien. Också de man träffar på gatorna nära maktens centrum, Parlamentshuset, Whitehall och Bank, tvivlar på att dagens politiker förstår eller bryr sig om dem.

Gatorna kring Westminster kryllar av turister och skolklasser. Många kommer för att titta på statyn av en av landets mest kända politiker, Winston Churchill, som står mitt emot parlamentshuset och tittar misstänksamt mot dagens politiker.

I parken bakom Westminster sitter Joe Low och väntar. Han och hans kollegor skulle ha börjat bygga plattformerna för tv-kanalernas valsändningar redan i går. Men de har ännu inte fått tillstånd att börja jobba.

Annons

– Det tar oss fyra dagar att göra jobbet, nu har vi bara tre dagar på oss och när vi sätter igång kommer det säkert att börja regna, säger Low.

Han berättar att han själv inte brukar rösta.

– Politikerna är en grupp idioter som inte vet hur de ska styra landet. Jag kan inte stöda någon som alltid haft det lätt och inte vet hur vanliga människor har det.

Stäng

SvD VIN & MAT:s NYHETSBREV – vintips och recept direkt i mejlkorgen

Low tillägger att politikerna bara försöker fjäska för väljarna inför valet och sedan struntar i dem efteråt.

En kort promenad förbi turisterna utanför Westminster Abbey ligger 10 Downing Street. Gatan där Storbritanniens premiärministrar bott sedan 1730-talet är avspärrad med stora metallstängsel. Utanför står några vakter och en grupp blöta turister, bland dem Sheena Hall och hennes vänner som reser ner till London från Edinburgh varje år för en kort semester.

– Jag har inget stort förtroende för politikerna där inne, säger Hall.

– De säger bara det de tror att folk vill höra.

Hall och hennes vänner är oroliga över utvecklingen i Skottland. De är inte särskilt imponerade av SNP och röstade nej i självständighetsvalet i fjol.

– Deras siffror stämmer inte, de talar inte sanning då det kommer till ekonomin, säger Hall.

Hon vågar inte gissa vem som kommer att vara nästa premiärminister i 10 Downing Street, men tillägger att det som intresserar henne är vilket av de mindre partierna som kommer att backa upp det stora partiet som får makten.

Utanför de många regeringsbyggnaderna skyndar också kostymklädda Gerry i regnet. Han vill inte uppge sitt efternamn eftersom han jobbar som forskare på ett av ministerierna i området.

– Valet handlar i slutändan inte om vad väljarna vill, politikerna säger bara det de tror att folk vill höra för att få makten.

Gerry säger att han är orolig över att de viktiga frågorna glömts bort under valkampanjen. Det är ekonomin som är viktigast för honom och hur landet ska ha råd att fortsätta med son sociala välfärd.

Öster om Whitehall ligger domstolen Old Bailey och Fleet Street där de brittiska tabloiderna fick sin början. Där finns också Aldwych med sina många blinkande teaterljus och the London School of Economics, ett av de äldsta universiteten i staden. Där har bland annat John F Kennedy, Romano Prodi och Labourledaren Ed Milibands pappa, den marxistiska författaren Ralph Miliband, studerat.

Utanför universitet köar en grupp studerande för att få en gratis lunch av Hare Krishna-anhängare som delar ut mat varje dag. Kate Williams och James Rowbottom som båda studerar fransk litteratur hugger i en rykande portion vegetarisk mat. Williams berättar att hon redan röstat, uppe i Skottland.

– Jag kommer från Skottland och registrerade mig där så att jag kan rösta på SNP. Jag hoppas att partiet kan göra något konstruktivt efter valet.

Rowbottom har registrerat sig för att rösta i norra London och tänker rösta grönt eller på Labour.

– Jag ville inte rösta där hemma, det är ett säkert Torysäte så där spelar min röst ingen roll.

Partierna som vänder sig till landets ungdomar är viktiga för Rowbottom och Williams. De är nöjda över att Labours Ed Miliband träffat komikern och aktivisten Russell Brand.

– Om politikerna inte börjar vända sig till oss ungdomar så kommer de snart att ha en hel generation som inte bryr sig ett dugg om det som händer i Westminster. Folk engagerar sig i politik, men då handlar det mest om aktivism och inte parlamentsval, säger Rowbottom.

Några kvarter öster om LSE ligger en triangel av imponerande byggnader som påminner om gamla grekiska tempel. Korsningen vid Threadneedle Street har varit hjärtat i det brittiska finansdistriktet i över trehundra år. Gary Waite gömmer sig under regnet mitt emot Bank of England och tittar ner på sin guldfärgade smartphone. Han har inte heller mycket förtroende för landets politiker.

– De lovar en sak, men då de en gång fått makten så brukar de bryta sina löften.

Ekonomin är en viktig valfråga för honom.

– Vi som jobbar inom finansindustrin ser ekonomins globala natur. Allting är sammankopplat och inget politiskt parti kan göra mycket för att påverka situationen. Radikala förändringar tar tiotals år att genomföra, men politikerna tänker bara fem år framåt till nästa val.

Charlotta Buxton