Fastighetsskatt ger reformutrymme | SvD


Fastighetsskatten har inte avskaffats, den har bara begränsats, till ett fast belopp, i sin tidigare form, skriver Nils-Eric Sandberg. Foto: HASSE HOLMBERG/TT

De tekniska problem som kan uppstå går att lösa genom spärregler, lån och andra bestämmelser.
Elis G Örjes, Emil Bustos och David Hakula

Fastighetsskatten är en effektiv skatt som öppnar upp för skattesänkningar eller ökad offentlig konsumtion. Detta var budskapet i vår debattartikel (23/2). Nils-Eric Sandberg svarar på SvD Brännpunkt (24/5) och menar att skatten skulle leda till många tekniska svårigheter. Vi menar att dessa problem kan överkommas genom enkla medel samt återigen understryka fördelarna med en skatt som är såväl rättvis som effektiv.

Jämfört med många andra skatter är fastighetsskatten en effektiv skatt. Till skillnad från skatter på arbete och konsumtion påverkar en fastighetsskatt människors beteende ytterst marginellt. Människors beslut att köpa fastigheter påverkas relativt lite av en eventuell fastighetsskatt. Med andra ord finns det goda ekonomiska skäl till att återinföra fastighetsskatten och använda de ökade skatteintäkterna till skattesänkningar och ökad offentlig konsumtion.

Annons

Vi menar vidare att detaljer i utformningen, som riskerar att skapa små problem på kort sikt, inte borde ligga i vägen för ett långsiktigt tänkande kring skatter – speciellt inte för en skatt som många ledande nationalekonomer ställer sig bakom.

Det är naturligtvis så att alla skatter stöter på tekniska komplikationer – problemfria reformer är en önskedröm. Som Sandberg påpekar fanns det ett mått av osäkerhet i den gamla fastighetsskatten; exempelvis kunde storleken variera från år till år. Det går att tänka sig flera lösningar på det problemet. En sådan vore att binda fastighetsskatten på ett sätt som liknar det som i dag används för låneräntor. Det skulle minska osäkerheten och möjliggöra en bättre planering för hushåll och företag. Ett annat sätt att hantera problematiken vore att beskatta löpande i efterhand, exempelvis på så sätt att en person under 2015 månadsvis betalar skatten för värdet på fastigheten 2013. En sådan metod skulle ge gott om utrymme för familjer och äldre att anpassa sin ekonomi.

En fastighetsskatts praktiska detaljer är naturligtvis lösbara problem – Sverige har tacklat tuffare utmaningar än sådana praktikaliteter. Att Sverige inte skulle kunna utforma en praktiskt fungerande fastighetskatt, när sådana redan existerar i många länder, är ett påstående som helt enkelt saknar förankring i verkligheten.

En annan viktig aspekt är att fastigheter utgör förmögenheter som genererar avkastning i form av boendetjänster och prisstegringar. Detta betyder att det i teorin finns medel att betala en fastighetsskatt med, även om dessa för tillfället inte finns som krassa siffror på ett bankkonto.

Om priset på en bostad stiger finns i dag även möjligheten att låna för att hantera ökad fastighetskatt. Intuitivt kan det kännas fel att låna till en skatt, men det är egentligen inte så konstigt. I vår ursprungliga debattartikel konstaterades att fastighetsskatten skulle komma att prisas in vid köp av bostad, vilket gör att totalkostnaden för att äga sitt boende på sikt skulle vara densamma som innan skatten. Detta leder till att den kostnad köparen i förlängningen skulle behöva betala skatt för baseras på värdeökningen av sin bostad – vilken kan belånas i tillräckligt hög utsträckning för att skatten ska kunna täckas samtidigt som bostadsägaren får behålla en stor del av sin bostadsvinst.

Om de ovan föreslagna lösningarna inte anses vara tillräckliga skyddsåtgärder för svagare inkomstgrupper kan andra spärregler införas så att fastighetsskatten inte blir övermäktig för enskilda personer.

En fastighetsskatt skulle leda till en mer effektiv beskattning samtidigt som vi kan öka reformutrymmet. De tekniska problem som kan uppstå går att lösa genom spärregler, lån och andra bestämmelser – vi har presenterat några förslag och det finns många fler. Det är viktigt att skattedebatten är långsiktig, helhetsbaserad och inte fastnar i detaljer, som flera lobbyorganisationer innerligt verkar önska.

ELIS G ÖRJES

EMIL BUSTOS

DAVID HAKULA

samtliga är studenter vid Handelshögskolan i Stockholm och aktiva i Socialdemokratiska ekonomklubben (SEK)

Läs även