Invandring förr och nu kan inte jämföras


REPLIK | INVANDRING

För att nå ett gott resultat och föra en någorlunda seriös debatt kring ämnet måste man erkänna de problem som dagens politik medför.
Markus Wiechel

På SvD Brännpunkt 31/12 skriver Dick Harrison och driver testen att invandring i största allmänhet är en vinst för Sverige. Som om fenomenet ”invandring” vore en konstant i tid och rum och påverkar på samma sätt oavsett av vilken art den är eller när och hur och i vilken omfattning den förekommer. Dick Harrison jämför bland annat situationen i Sverige idag med situationen under 1300-talets jordbrukssamhälle. Jag kan inte låta bli att protestera både mot jämförelsen som sådan och mot slutsatsen. Jag förundras inte bara över hur medeltida tyska fogdar och nutida somaliska flyktingar plötsligt enligt Harrison ingår i någon slags relevant gemenskap, utan också över hur en tydligen väl ansedd historiker som jag tidigare läst inte utan viss behållning nu plötsligt till synes obekymrat slänger sig med svepande påståenden som saknar verklighetsförankring.

Invandrare är idag ingen homogen grupp och ännu mindre sett under en period av tusen år. Det handlar om människor från vitt skilda bakgrunder som valt att på ett eller annat sätt söka sig till Sverige. Några har kommit till Sverige som arbetskraftsinvandrare, kanske på en pizzeria eller på ett bygge. Andra som anhöriga till personer som redan vistas i landet, som gäststudenter eller som asylinvandrare. Vissa kommer hit av ekonomiska skäl. Ett fåtal personer har skickats till Sverige av FN som kvotflyktingar. Män och kvinnor i olika åldrar med olika utbildningsnivåer, bakgrunder och ambitioner. Vill man på allvar ta reda på samhällets kostnader för att inkludera alla dessa människor behöver man ta hänsyn till skillnaderna i sina beräkningar. Om man som Harrison istället vill se invandrarkollektivet som en enhet och beräkna dess ekonomiska effekt kommer man fram till att den är negativ.

Annons

Bara genom att se den internationellt erkända OECD-rapporten är siffrorna tydliga: Invandringen är en enorm förlustaffär för Sverige. Det bör egentligen inte förvåna någon, då kostnaderna enbart för mottagandet ökar drastiskt i takt med inflödet av nya migranter. 17,8 miljarder i ökade kostnader nästa år, en siffra som motsvarar halva det svenska rättsväsendet och då är inte ens kommande välfärdskostnader inräknade. Vi vet att det tar runt åtta år för en invandrare att få sitt första jobb, då ofta delvis subventionerat av staten. Vi vet också, att i och med detta skapas utanförskapsområden och segregationen spär på kriminalitet, otrygghet och dåliga skolresultat.

Varför är det då så fel att jämföra dagens migrationsströmmar med förr? Ända fram till mitten av 70-talet förde Sverige en någorlunda rimlig politik och de som flyttade till Sverige kunde enkelt bli en del av vårt samhälle. Sedan dess är det tydligt att invandringen totalt sett har haft en negativ inverkan på Sveriges ekonomi. Om vi backar så långt som hundra år tillbaka i tiden översteg antalet invånare med invandrarbakgrund inte ens 1 procent av befolkningen. 1960 hade cirka 4 procent av Sveriges befolkning invandrarbakgrund och 2010 låg antalet på runt 26 procent. Sverige har historiskt varit ett ytterst homogent land, där huvuddelen av tidigare invandrare varit personer med kompetens som Sverige haft behov av. Det är fakta som en historiker som Dick Harrison mycket väl känner till. Den sentida förhållandevis oreglerade invandringen saknar alltså någon form av historisk jämförelse i Sverige.

Även om invandringen till Sverige förr var relativt liten stämmer det att många migranter som kom till Sverige också fick ett stort inflytande. En stor del av de som kom var välutbildade personer som huvudsakligen sysslade med handel eller industrier och som vid första ankomst hade ett jobb att gå till. Likaså handlade det om personer som på intet sätt belastade det svenska trygghets- eller välfärdssystemet. De kom oftast från kulturellt närliggande länder vilket förklarar varför assimileringen till det svenska samhället förr var förhållandevis enkel, om vi bortser ifrån de betydligt större kraven som det svenska samhället ställde på anpassning. Kort och gott förde man en politik som grundade sig på vad vårt samhälle hade för behov respektive vad vårt samhälle klarade av.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

Erkända ekonomer dömer ut den politik som förs idag som oekonomisk, just för att det är så det är. Dick Harrisons argument saknar faktaunderlag och drivs snarare av viljan av hur det borde se ut. För att nå ett gott resultat och föra en någorlunda seriös debatt kring ämnet måste man erkänna de problem som dagens politik medför. Samtidigt är det viktigt att se hur tiderna förändras. Aldrig någonsin, har Sveriges migrationspolitik sett ut som den gör idag. Aldrig någonsin har anpassningen av migranter varit så misslyckad som den är idag.

När så är fallet, blir ingen glad av verklighetsfrånvända illusioner. Istället skulle både debatten och samhället i stort må bra av en sansad, restriktiv och faktabaserad migrationspolitik.

MARKUS WIECHEL (SD)

riksdagsledamot och migrationspolitisk talesperson

Mer debatt om invandring:

Läs även