Kaplan måste komma med egna förslag


Nu är det dags för ett verkligt reformarbete som går utöver Stadsmiljöavtal och ytterligare luddiga formuleringar som att ”samhället ska byggas samman”.
Jakob Eliasson och Daniel Liljeberg

I en intervju i SvD Näringsliv lyckades Bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) med bedriften att ta sig igenom hela intervjun utan att en enda gång nämna vilka lösningar han ämnar arbeta för på bostadsmarknaden. I alla fall inte på ett så konkret sätt att det kan formuleras i ett lagförslag eller budgetpost.

Med bostadsbristen som en av framtidens knäckfrågor är det oroväckande att Sverige har en bostadsminister som inte bara lider brist på probleminsikt och förslag till lösningar utan också saknar en grundläggande förståelse för de mekanismer som styr bostadsmarknaden.

Annons

Av intervjun – en av få som Kaplan gett om bostadspolitik – framgår att bostadsministern:

• Inte har några bostadspolitiska förslag.

Ingenstans i den rödgröna budgeten fanns spår av de bostadspolitiska reformer som Veronica Palm (S) och andra talade om före valet. Kaplan nämner knappt vilka konkreta problem som finns att lösa, och hur det ska ske. Låt oss därför påminna; huvudproblemen är brist på bostäder och brist på rörlighet, och de två bristerna hänger ihop. De får sin lösning genom reformerad hyresregelring, förenklade byggregler och sänkta flyttskatter (Sverige har Europas högsta).

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

• Är skeptisk till småhus som företeelse.

Kaplan talar inte om småhus annat än när han två gånger raljerar över dem och sin företrädare på posten, Stefan Attefall. Möjligen är bostadsministern omedveten om att hälften av landets befolkning bor i småhus, och 70 procent av barnfamiljerna. En förkrossande majoritet barnfamiljer vill dessutom bo i småhus.

Småhusbyggandet är fortfarande historiskt lågt, och att det råder brist på småhus syns tydligt i prisutvecklingen. Ändå säger ministern rakt ut att det är ”märkligt att man trodde att man skulle lösa bostadsbristen genom att bygga småhus på villatomter.”

Bostadsministerns förakt för Attefallshusen,  som låter småhusägare bygga komplementbyggnader på 25 kvm utan bygglov, är uppenbar. Och visst, varken den reformen eller avregleringen av andrahandsmarknaden för bostadsrätter är hela lösningen på bostadsbristen, men båda är steg på vägen.

Alliansregeringen lät utreda hinder för småhusbyggande, men Kaplan verkar låta frågan dö sotdöden.

• Har bristande insikter i de ekonomiska drivkrafter som formar bostadsmarknaden.

Kaplan säger:  ”Att stirra sig blind på priser som går upp eller ner är ingen framkomlig väg när det gäller bostadsbyggande.” Det är ett häpnadsväckande synsätt för en bostadsminister. Att förstå hur priser ger signaler om utbud och efterfrågan är tvärtom den enda framkomliga vägen för en bostadsminister som vill lägga konstruktiva förslag som löser bostadsbristen.

Från andra håll cirkulerar många förslag på hur rörligheten på bostadsmarknaden ska öka, utbudet höjas och byggandet stiga: lägre flyttskatter som sänker trösklarna att flytta och frigör kapital för byggande; statligt garanterade lån; hårdare krav på kommuner att upplåta mark och planera för billigare bostäder; avreglering av hyresmarknaden, och så vidare. Att analysera för- och nackdelar med dessa förslag kräver att man ”stirrar” en hel del på ”priser som går upp eller ner”.

En av den förra regeringens reformer var att avreglera vid uthyrning av bostadsrätter. Det har lett till en initial hyreshöjning vilket är naturligt när ett pristak avskaffas. Samtidigt har utbudet ökat. Istället för att vänta ut att ökat utbud efter hand får hyrorna att falla signalerar Kaplan att han överväger att återreglera marknaden igen. Effekten blir att utbudet minskar igen med svartkontrakt och färre möjligheter att ordna bostad.

• Inte har regeringens eget mål klart för sig.

I den budgetproposition som röstades ner förekom olika besked om huruvida de 250 000 nya bostäder som regeringen lovat ska byggas före, till och med, eller möjligtvis ”under” 2020. Målet är nämligen bara en siffra som inte backas upp av en plan och konkret politik.

Ironiskt nog har bostadsbyggandet tagit ett ordentligt kliv närmare Kaplans mål under hans tid som statsråd. Kanske tack vare reformer som genomförts av Kaplans företrädare, kanske tack vare konjunkturen eller en kombination av dessa. Mehmet Kaplan själv kan dock inte peka på någon egen reform som bidragit till förbättringen.

Men  gapet som ska stängas är mycket stort, och småhusbyggandet släpar fortfarande långt efter. Ett nytt statsråd kan uttala ett mål om 250 000 bostäder i flera veckor, ja månader, efter tillträde. Men nu är det dags för ett verkligt reformarbete som går utöver Stadsmiljöavtal och ytterligare luddiga formuleringar som att ”samhället ska byggas samman”.

Nu behövs en bostadspolitik som vänder på varje sten och ökar utbudet av alla bostadsformer – hyresrätter, bostadsrätter och småhus. En politik som istället för att förlöjliga begrepp som bostadspriser, utbud och demografi, bygger på studier av just dessa. När tänker Kaplan presentera något i den vägen?

JAKOB ELIASSON

Samhällspolitisk chef, Villaägarnas Riksförbund

DANIEL LILJEBERG

chefekonom, Villaägarnas Riksförbund

Läs även