Ukraina (2): Det pågår ett krig mitt i Europa |


Den ryska synen på lösningarna från Minsk-avtalet baseras på att en fredlig lösning i östra Ukraina utgår från ett för egen del gynnsammast möjliga scenario. Skälen är traditionellt rent pragmatiska, skriver Andrej Lipskij, politisk chefredaktör i den oberoende ryska tidningen Novaja gazeta i en andra artikel av tre om läget i det ryska kriget i Ukraina.

Fred i Ukraina? Bara om jag får bestämma... Foto: Ivan Sekretarev / TT

Ingen lösning till Rysslands och de av Ryssland kontrollerade ”republikernas” fördel med insats av våld är längre möjlig utan stor blodsutgjutelse och utan att konflikten övergår i en europeisk dito, och sedan möjligen eskalerar ytterligare. Den ukrainska armén är inte längre den kraftlösa och fallfärdiga organisation som den var för två år sedan, och väst har hämtat sig efter chocken från Krim och Donbass 2014 och sluter leden inom Nato.

Allmänheten i Ryssland visar inte heller längre samma upphetsning inför vidgandet av ”den ryska världen” utanför landets gränser med insats av våld, då man allt mer koncentrerar sig på problem som rör den egna överlevnaden.

Det har dessutom blivit dags att, åtminstone delvis, reparera relationerna med väst (såväl på grund av säkerhetsrelaterade överväganden som av ekonomiska motiv), bli kvitt det betungande sanktionskriget (där man särskilt saknar tillgången till finansmarknaderna) och den förnedrande isoleringen, som begränsar möjligheterna att hävda ryska intressen på det internationella området. (Detta allra helst som den under den hetsigaste antivästliga yran hårt reklamerade ”vändningen mot öster” i praktiken visat sig vara snarare bluff än övertygande verklighet.)

Annons

Och slutligen att bli av med den finansiella börda det innebär att försörja Donbass, såväl idag som i framtiden. Det är ju ont om pengar även det förutan.

Allt detta kan för övrigt mycket väl säljas på den inrikespolitiska marknaden, inte som nederlag eller ”kohandel med suveräniteten”, utan som en ny seger: se bara, vi har visat prov på fasthet, och nu räknar man med oss, sanktionerna har misslyckats, isoleringen är bruten, och vi har visat att vi har rätt!

För att realisera sina intressen i regionen behöver Ryssland inte längre ständigt snegla på ”stämningarna” bland de separatistiska ledarna. De väpnade styrkorna i de två självutropade republikerna (styrkor som nu för övrigt slagits samman), med en numerär på, enligt olika källor, mellan 32 000 och 35 000 man, (från olika regioner i Ukraina, bland annat från Donbass) har samlats i två kårer under faktisk ledning av cirka 1 200 officerare som genomgått utbildning vid högre militära utbildningsanstalter i Ryssland, alltifrån kårchefer och ner till bataljonschefer.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

Det är slut med partisanrörelsen i Donbass, med alla dess krigsherrar, kosacker, rekonstruktörer, höger-vänsterfalanger, ”militära aktivister” från Ryssland, ”vildgäss” och vanliga banditer. Ibland har man gått bokstavligt till väga. Ledarfigurerna för ”republikerna” Donbass och Luhansk har i praktiken förlorat kontrollen över ”republikernas” förnyade väpnade styrkor och även, vilket är det viktigaste, över deras finansiering.

Det innebär att Ryssland idag har mycket större möjligheter att påverka myndigheterna i separatistrepublikerna än vad man hade igår. Något som för övrigt inte hindrar att man manipulerar deras ”åsikter”, om det behövs för kohandeln med Ukraina och med förhandlarna från väst.

Rysslands taktik och officiella ståndpunkt vad gäller Minsk-2 är densamma som för tre månader sedan: hör här, ärade partner inom Normandie-formatet, vi gör allt vi kan, men Kiev vill inte fullgöra sina åtaganden inom ”det politiska paketet”. Dessutom fortsätter Kiev att ignorera ”den direkta dialogen” med representanterna för östra Donbass.

Här är de konkreta punkter där Kreml idag mest skiljer sig från uppfattningen hos det officiella Kiev.

För det första pekar Kreml på att den ukrainska sidan inte fullgjort sitt åtagande att ta fram grundläggande rättsliga dokument i det ”politiska paketet”. Radan har fortfarande inte behandlat lagen om lokalval i vissa områden av Donbass och Luhansk. Det har bara skett en första omröstning (den 31 augusti förra året) om förslaget till ändring av Ukrainas konstitution, som stipulerar att ”det lokala självstyret i vissa områden av regionerna Donetsk och Luhansk ska regleras i lokal lag”.

Den enskilda lagen (Lagen om särskilda regler för det lokala självstyret i vissa områden i regionerna Donetsk och Luhansk) har förarbetats, men ännu inte framlagts för diskussion i Radan.

Den av Radan redan i september 2014 antagna lagen om amnesti för deltagare i händelserna i regionerna Donetsk och Luhansk har inte heller trätt i kraft, då den inte undertecknats av Radans talman. Trots att han juridiskt kan göra detta när som helst (trots att så lång tid gått sedan lagen antogs) och lämna den för undertecknande av presidenten.

Kreml har också invändningar vad gäller lagarnas innehåll. Texten till lagförslaget om särskild status är till exempel känd, men den ryska sidan gillar inte två av artiklarna. Det gäller den första, där det talas om ett provisoriskt (på tre år) införande av ”en särskild ordning”, medan det i punkt 11 av Minskavtalen talas om att den ska inkluderas i ”permanent lagstiftning”. Plus artikel tio, där det bland villkoren för att val ska hållas i vissa områden av regionerna Donetsk och Luhansk sägs att ”illegala väpnade grupperingar”, vapen och militära materiel (det vill säga ”republikernas” arméer) ska dras tillbaka från de områden där valen hålls, och att ukrainska media, ukrainska politiska partier och tvångsförflyttade personer ska ha tillgång till valkampanjen och möjlighet att delta i valet.

De ryska myndigheterna anser att valen i Donetsk och Luhansk ska genomföras enligt ett majoritetssystem; den som inte bott i området där valen hålls i mer än ett år (det vill säga just ”tvångsförflyttade personer”, med andra ord minst två och en halv miljon flyktingar) ska inte få delta i valen, och ukrainska medias och politiska partiers deltagande i valen ska begränsas.

Den ryska sidan vägrar också kategoriskt att acceptera begreppet ”polismission från OSSE”, men anser att en specialkontingent valobservatörer från OSSE kan sättas upp. Men den ska vara obeväpnad (i bästa fall kan den få ha personliga handeldvapen). Och den ska inte kontrollera gränsen mellan Ryssland och Ukraina. Den ska förläggas endast i samhällen där lokalvalen genomförs och längs demarkationslinjen mellan det ukrainska Donbass och de särskilda områdena i regionerna Donbass och Luhansk.

ANDREJ LIPSKIJ är politisk chefredaktör i Novaja gazeta. Texten har tidigare publicerats där (23/6). Första delen av tre publicerades i detta forum i går. Sista delen publiceras i morgon: Kievs syn på framtiden.

Översättning: Bengt Eriksson

Lästips! Jan Nygren, f d statsråd (S), uttalar sig i Natofrågan med ett rungande nja till medlemskap.